onsdag 23 november 2011

Känner mig lite besviken...

Vi blev snuvade mitt framför näsan! Huset såldes idag så vi hann inte ens titta på det eller vara med och buda! Mäklaren ringde 80 min innan vi skulle dit! Måste ha sålts privat! Har aldrig tidigare varit med om detta! Blev så besviken så jag frågade inte ens hur mycket det gick för! Trist! Men, men kanske lika bra... det var nog inte meningen att vi skulle ha det i alla fall!

Det var länge sedan vi var och tittade på hus... för ett par år sedan var vi väldigt aktiva men vi såg inget som vi båda gillade! Men idag kan vi ångra att vi inte köpte det allra första huset vi tittade på... det var absolut det finaste och det bästa! Fast vi hade bara varit tillsammans ett år så det var nog klokt att låta bli... skynda långsamt! Tänk vad åren går fort... vi sågs sommaren 2006, började träffas augusti, september! Vi firade jul och nyår 2006 tillsammans, så det blir våran sjätte jul och nyår ihop! Känns bra... mycket bra! Det kallas Kärlek
Nu är det Milan-Barcelona på våran TV... inget för mig! Jag lyssnar på Kent på Spotify, hänger framför datorn och filosoferar! Skönt! Bloggen är ju min lilla fristad... Gör mig inget att göra misstag, det är på dem jag lär mig. Jag är bra på att slappna av och ta det lugnt. Jag kan vara lite tokig ibland här i livet. Jag tar inte alltid allt så allvarligt. Jag gillar att ta chanser. Jag borde lära mig att resa med mindre packning! Jag älskar att gå barfota, att dansa, att åka karusell, att pussas och att plocka tusenskönor. Jag är en tävlingsmänniska... älskar frågesporter! Ska bli kul på fredag för då startar "På spåret" på TV! Mannen och jag skulle vara värsta bästa Teamet ever =) Jaha... intressant! puspuss...

{affirmation från fb
}

5 kommentarer:

Anneli Stålberg sa...

Trist med huset! Men jag gillar verkligen din positiva livssyn :)
Maten ser supergod ut, den får vi nog ta och göra någon dag :)
Kram!

Leif Mohlin sa...

Intressant med att man inte vågar slå till på det första huset…. En sann historia är: 1989 vi hade knapp arbete. Jo, Maskrosbarn hade blivit en lyckad TV-serie så en liten början på karriären hade det ändå blivit. I Sydsvenksan fanns en liten annons. Min in fru förbi med sina föräldrar. Tittade och sa de klassiska orden: " Ja där skall jag inte bo i alla fall!".. Radhuset såg inte mycket ut från kortsidan med sitt gula tegel. Till helgen åkte vi dit i varja fall. Eftersom jag är gift med ett socialt geni så var det bara att se mästaren in action när hon gick fram till dödsboets son och berömde huset för dess rymd, stil och fascinerande historia (Gösta Ekman hade lekt där som barn… ) … Han smälte… och det var ju bara att konstera att det var superfint hus - tyckte vi som inte sett på ett enda hus innan.
Alla andra lade bud under men jag tänkte att på 20 år så kvittar dessa små differenser… så vi accepterade budet.. Då hände följande. Sonen gillade vår stil (läs min smarta frus smicker) och att vi hade gillat hans barndomshem som det var. Så istället för en budgiving så sade han bara. "Topp" då säger vid det.

Ett fantastiskt hus där våra barn växte upp i en underbar trädgård. Dammen som Gösta E. trillat i som barn grävde vi ur och fyllde med vatten. Planterade ett plommonträd. Rev bort lite tråkiga häckar. Flyttade därifrån för 4 år sen.

Och jag har fortfarande bara tittat på ett enda hus! Så du är rejält mkt mer erfaren än vad jag är Anna.

Channal sa...

Vilken söt historia Leif! Den känslan har jag för mitt hus! Alla träd o blommor har vi planterat o mina barn har lekt o vuxit upp här! Tror på det! Att det första är bäst! Vi såg bara det också, men det var nybyggt! Precis som det första huset vi tittade på 2007. Vi pratar ofta om DET huset! Men vi kan inte gå o vara bittra! DET huset kommer en vacker dag! Oj, hoppas du fattar!

Kramar till er båda... Anna

Anonym sa...

Hoppas ögonen känns bättre snart! Du har ju tur som har din egen doktor.

Men du, du måste faktiskt gå och kolla brösten. Du vet att det är en mycket enkel och billig livförsäkring!

Krya på dig! // Kram Pia

Channal sa...

Ja, det är tur att jag har min egen husdoktor! Vet, vet jag ska Pia... jag Lovar! Bara lite fobi!

Kram Anna